Tåget mullrar högt när det tar sig fram och slår sönder den kalla luften framför sig. Det är det enda ljud man kan höra i de mörka och djupa skogarna. Den eviga nattens enda ljus strålar ner från en cirkelrund fullmåne. Rälsen vibrerar, gruset vibrerar men skogen står still. Den väntar på nästa person som kliver av.

Ibland när man påbörjar något så vet man redan vid det första ögonblicket att det inte kommer att vara för evigt. Andra gånger hinner tåget gå några stationer innan man inser att den har en slutstation. Resan blir vad man gör den till. Att packa tungt gör att det blir jobbigt att ta sig ombord och hitta en plats men man är förberedd att gå av vid vilken station som helst. Du kommer förmodligen att stöta till någon, packningen kommer att vara i vägen men du har det du behöver. När du väl kliver av är det bökigt och tungt men där du står på perrongen som är nästa avsats i livet. Den som packar lätt går på och av utan större problem. Problemet kommer när du väl går av och måste hitta det du behöver för att komma vidare.

Du möter alla olika sorters personer på tåget. Det är människor du gillar och ogillar. Vänner, familj och bekanta. Personer du skulle vilja vara och sådana som inte gör ett intryck alls. Här har du värme, du har mat och en bekväm stol att sova i. Allt eftersom tåget rullar fram kommer personer att kliva av tåget och kliva på. Det är de val du gör och de val andra gör. Du älskar och hatar. Du känner och du vill inte känna. Här känner du livet. Du väljer att hålla fast vid detta för det känns tryggt. Där ute tar kylan och mörkret över och ensamheten är så total att den nästan går att ta på. Du träffar personer som lovar dig vänskap, pengar och makt.Vid slutstationen ryktas det om att ljuset och värmen finns. Där kan du mätta hungern och vila ut tröttheten. De personer du håller av mest går av en efter en samtidigt som några går på. Ibland flera i taget men du känner att det är bättre att stanna i tryggheten hos de som har något att ge. Utanför kan ju vad som helst hända. Du ser personer du egentligen vill följa med gå av men håller fast vid de du naivt tror på. Allt eftersom börjar fler och fler stiga av och snart är det endast du och ett fåtal personer kvar. De som lovat guld och gröna skogar sitter och ler medan tåget rullar in på sin slutstation. Det visar sig att den ligger mitt ute i ingenstans. Biljetten du köpt tar dig inte tillbaka och du går av. Kylan biter tag i ditt skinn samtidigt som tåget sakta börjar rulla tillbaka. Snart är det enda ljus du har månen. Den som packat tungt har varma kläder att ta på sig och lite att äta men samtidigt något tungt att släpa på och väljer därför de vägar som ser lättast ut. Det verkar också vara de längre vägarna. Den som packat lätt kommer att frysa men kan inrikta sig på de lite snårigare, snabba vägarna. Oavsett om du packat tungt eller lätt så visar det sig att alla vägarna leder mitt ut i ingenstans.

Vid vägens slut sätter du dig. Du med tung packning har inte kommit lika långt som den med lätt men det gör inget. För ni har båda insett att det intressanta var aldrig att komma fram, det var resan dit. Oavsett om du packar lätt eller tungt så se till att kliva av med de personer du håller av och tycker om. De kommer antingen hjälpa dig att bära eller hjälpa dig att hitta det du behöver.